Entreprenör, Inspiration, Ledarskap, Nyhet

Att gå från att vilja prestera till att vilja vinna

Hoppas att ni har haft en bra sommar! Min sommar har varit riktigt bra, så nu är jag full av både energi och nya idéer. Faktum är att jag kände mig rätt sliten när jag gick på semester. Och varför då inte inleda semestern med en riktig utmaning. Eller vad säger ni om 75 km orientering/löplopp på åtta öar i Stockholms skärgård. På en dag alltså. Där och då kändes som en riktigt bra idé. Och så här i efterhand kan jag säga att jag känner likadant.

Nu tänkte jag inte skriva så mycket om själva löpning eller den fysiska delen av tävlingen, mer än att det var alldeles förbaskat roligt. Och faktiskt inte fullt så fysiskt krävande som jag hade föreställt mig på förhand. De tankar jag umgås med i skrivande stund kretsar snarare kring reflektionerna över de mentala sidorna av det här skärgårdsloppet. Jag blev nämligen tillfrågad av Ulrika Sjöwall – som liksom jag är fd elitidrottare med allt vad det innebär av erfarenheter av engagemang och mental styrka – att delta i loppet tillsammans med henne. I vanlig ordning hörde jag mig själv tacka ja till ett förslag innan jag hade hunnit fundera så mycket närmare på det. ”Hur svårt kan det vara” …

Efter att ha träffats och tagit några bilder tillsammans skulle vi identifiera vårt gemensamma mål. I en presentation inför loppet formulerade vi vårt mål ungefär ”ha kul i en fantastisk miljö och att genomföra det så snabbt som möjligt”. Vi ville med andra ord prestera tillsammans. ”Så snabbt som möjligt” är ju inte mycket till mål. Men under resans gång förändrades vårt mål – vilket blev en sorts resa i sig – från att vilja prestera till att vilja vinna.

Inte sällan får jag frågan hur man skapar ett vinnande lag. Och det är inte alltid helt enkelt att svara på. När man samtalar kring gruppdynamik så bör man skilja på att vinna och på att prestera. Man behöver ju inte vinna för att ha gjort en bra prestation. Och ibland kanske tvärtom.

Nåväl, loppet inleddes och efter lite trevande löpning hittade vi rätt tempo. Men efter två timmars löpning hände något. Låter kanske lite märkligt, men Ulrika och jag fick samma tanke och impuls samtidigt. Som om blixten hade slagit ner i båda våra hjärnor på en och samma gång. Vi pratade nästan i mun på varandra när vi med sylvass skärpa i rösten sa till varandra ”du, nu tar vi det här!”. Och i exakt den stunden höjdes skärpan, och fokuset var 110 % glasklart: nu var målet att vinna loppet.

Det är svårt att analysera vad som gjorde att vi i exakt samma situation fick exakt samma känsla. Att vi båda är födda med vinnarskalle och att vi båda har vana av att använda den egenskapen både i våra tidigare elitkarriärer och i det ”civila” yrkeslivet spelar naturligtvis in. Men det känns som att det finns fler förklaringar. Men vilka? Jag tror faktiskt inte att vi hade varit nöjda om vi kommit tvåa i loppet, fast själva prestationen hade varit lika häftig.

I ett vinnande lag skapas någon form av synergi där kommunikation, tillit och öppenhet är de tongivande ingredienserna. Tilliten skapade vi ganska tidigt i loppet, dock var jag lite orolig för att Ulrika inledde loppet i för högt tempo och att vi skulle gå in i väggen. Så första sträckan var lite trevande. ”Nu går det för fort”, sa jag. Lite väl många gånger kan jag väl erkänna, så här i efterhand.

Svårighetsgraden på själva orienteringen varierade mellan öarna, vissa delar var enklare och andra var betydligt mer krävande. Oavsett svårighetsgrad var det ett konstant fokus på farten. Efter ett par tre öar hittade vi tilliten; Ulrika hade full koll på farten och jag orienterade. Tilliten var total då vi båda hade full koll på vad vi klarade av. Kommunikationen var aktiv, öppen och ärlig hela tiden. Och under 6 ½ timme i löparskorna hann vi avverka mycket, men kommunikationen återkom hela tiden nyfiket och omtänksamt till ”hur mår du?” och ”hur känns det?” Vi var stödjande och vi kände att vi var starka tillsammans. Med andra ord kom vi in i det berömda ”flowet”. Vi var ostoppbara.

Flow har jag eftersträvat hela mitt liv, och det är en minst sagt fantastisk känsla. Jag gissar att det är något jag delar med de allra flesta. Och det är verkligen synd om dem som sällan eller aldrig får uppleva den där coola känslan av att det flyter på nu, det går bra. I nästa steg leder flow till ett engagemang, samtidigt som det kan vara utmanande; som individ måste man sätta högre utmaningar för sig själv för att behålla sitt flow. När du som företagare är inne i ett flow har du ett produktivt tillstånd och skapar win win-relationer.

Vårt flow resulterade i att vi inte blev trötta, både ben och huvud jobbade oförtrutet vidare utan att vi behövde ta i. Faktum är att vi sprang konstant leende. Allt detta sammantaget förflyttade oss från att vilja prestera till att istället vilja vinna. Vilket vi också gjorde. Jag kan lova att både Ulrika och jag har massor av utmaningar framför oss som gör att vi, både som individer och i team, kan och ska arbeta efter vårt flow – och det är en underbar känsla.

En gång var jag på en föreläsning om ledarskap där föreläsaren avslutade med att säga ”Flow gör oss modiga och mod gör att vi agerar”. Så se till att hitta ditt flow i höst!

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.