Entreprenör, Inspiration, Ledarskap, Nyhet

Att pausa och tänka till

Jag vet inte riktigt hur jag ska inleda veckans funderingar. Men det får bli ärligt och rakt på sak; jag är trött och frustrerad, och kroppen fungerar inte riktigt som vanligt. Så där, då var det sagt: jag tycker att löpning är jobbigt. Löpningen som är så central i mitt liv – och ibland t o m har varit min räddning – till och med den har varit jobbig. För ett par veckor sedan sprang jag Blodomloppet. Jag krigade mig till en andraplats, men känslan var allt annat än bra. Känslan var faktiskt fruktansvärd, om jag ska vara helt uppriktig. Där och då tog jag en paus.

Det liv man lever kan på många sätt vara påfrestande med olika krav och ständiga utmaningar. Så är det nog för de flesta. Vissa dagar är förstås väldigt stimulerande och roliga, medan andra kan upplevas som hur jobbiga som helst.

Den där jobbiga känslan kan leda till frustration, och frustration är ju inte en direkt kittlande känsla. Men jag tror att jag med min bakgrund som idrottare (nu kanske jag sticker ut hakan lite …) har något bättre förutsättningar att hantera frustration än en del andra. Tror jag. Förutom att jag har tagit säsongsvila från min träning. Men jag är inte bitter! Och att jag för första gången på 35 år inte springer DM-tävlingarna i orientering eller att jag inte ska försvara min förstaplats på Tjurruset nästa helg eller missar alla andra roliga tävlingar i september och … Förutom de små (stora) detaljerna känner jag mig inte särskilt bitter, men det är med de irritationsmomenten malande i bakhuvudet jag nu ska arbeta mig ur min frustration.

Normalt så är det löpningen som tar mig ur den här typen av mentala svackor. Men när jag nu inte kan springa så måste jag hantera situationen på ett annat sätt, vilket är nytt för mig. Men jag känner förstås igen scenariot och hur det uppstår. Till exempel när något går för långsamt för mitt tålamod, när jag inte kan/får träna eller när man tror att allt flyter på men man helt oväntat kastas tillbaka till ruta ett. Eller när ett eller annat korkat beslut fattas, eller när kloka beslut inte fattas. Ni vet den där känslan av att hela världen är emot en. En jäkla traktor i vägen så det bli kö till jobbet, datorn krånglar osv. Nu tycker jag ju att våra lantbrukare är oerhört viktiga och gör ett fantastiskt jobb, så det är naturligtvis inte riktat mot dem. Och min dator funkar ju allra oftast, men ni vet känslan av att ”varför just nu, när jag har så himla bråttom ..?”.

Jag tror att det inte nödvändigtvis är livets händelser som gör mig frustrerad, utan min benhårda tro på att saker och ting ”borde” vara på ett annat sätt. Kroppen borde alltid gilla träning osv. I vilket fall som helst så bearbetar jag min frustration genom att använda känslor mot känslor. Så, från och med nu ska jag istället njuta av min säsongsvila i några veckor tills jag börjar träna för en skön (och snabb) inomhussäsong.

Det är härligt att bli utmanad i ledarskapet också. För även där hamnar man ju i situationer som inte bara flyter på. Då får man ta det ett varv till, och det kan leda till att man med lite ”fine tuning” lyckas, och når ett ännu bättre resultat. Eller så får man coacha en kollega som har svårt att fatta beslut. Och som vanligt när man lyckas är det en fantastisk känsla.

//Linda

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.