Entreprenör, Inspiration, Ledarskap, Nyhet, Service

Hur orkar du gnälla?

Det har varit en hektisk vecka med både den där sköna känslan av flyt, och några dyk ner i djupare dalar. Man har inget för att vara långsint och älta saker i mitt jobb, för det hör liksom till att den ena dagen flyter på och man känner sig på topp, medan nästa dag kan vara jobbigare. Man lär sig att gilla läget.

Den senaste veckans dalar är både tragiska och skrattretande. Jobbar vi mot samma mål? Vet vi vem som betalar vår lön? Det är frågor som emellanåt flugit in i mina tankar.

”Usch, vilket väder!” ”Kaffet smakar skit!” ”Jag har för mycket att göra!” ”Jag har får låg lön!” ”Chefen pratar inte med mig!” ”Jag vet inte hur våra processer fungerar längre!” ”Vem är det som är min chef egentligen?” Och så vidare. Ofta inleder vi en konversation med en nypa gnäll – och det är väl egentligen inget konstigt med det. Ett visst mått av gnäll kan ha en funktion, det kan bidra till en sammanhållning, som ett socialt kitt. Och vem vet, det kanske kan vara terapeutiskt också. Att det uppstår former av missnöjeskulturer är inte så märkligt när trycker på produktionen ökar, där ledarskapet är svagt och om medarbetarna inte har en klar uppfattning om mål, roller och arbetsuppgifter. Saker och ting måste få ventileras. MEN. När gnället ballar ur och man helt och tappar fokus på varför man ens går till jobbet, så blir ju spänningen lite väl påtaglig.

Den olidliga kollegan, den kan dyka upp lite varstans. Tyvärr. Men kan du hantera dem? Alltså utan att strypa dem och utan att stånga pannan blodig? För de kan, som sagt, dyka överallt; medarbetaren som du stör dig på eller kanske rent av föraktar. De som ständigt är motvalls, ständigt är irriterande och som ständigt gnäller. De har ett beteende – eller om det har gått för långt; deras blotta närvaro – som kan få dig att tappa fattningen.

Personligen har jag svårt att hantera situationer när man pratar med en medarbetare och det är uppenbart att det inte finns någon vilja att fokusera framåt, att det inte finns möjligheter utan allt uppfattas som nattsvart, och personen i fråga inte heller känner något ansvar för situationen utan bara klamrar sig fast vid sina rättigheter. I sådana situationer ser jag rött och har svårt att hålla känslorna i schack istället för att fokusera på rätt saker.

Genom åren har jag stött på en hel del gnällspikar. Och jag har experimenterat lite, så här kommer några tips som jag s a s inte rekommenderar.

Motattack – det är inget bra. Kör aldrig med kommentaren ”ska du säga” eller liknande. Det tenderar dessvärre att ge motsatt effekt, dvs extra energi till en negativ debatt. Och det löser inget.

Och jag inte heller säga att gnälla tillbaka är särskilt konstruktivt. Det funkar inte riktigt att hacka på en gnällspik när den inte är förberedd, även om förstås målet är att hen ska inte att gnälligt beteende inte är så bra. Jag tror att även det kan ge ny energi, skapa låsningar och kanske i värsta fall något nytt att gnälla om. Att vara sarkastisk är väl inte heller något att rekommendera, även om de kan kännas lockande. Mycket lockande dessutom.

Den taktik som jag testat med, men som kanske fungerar sämst, är att ignorera och att helt enkelt låta bli att lyssna. Det leder bara till att gnället rullar vidare och att andra medarbetare hänger på, och vips har man hamnat i en ond cirkel. Det enklaste kanske är att säga ”Jag hör att du verkligen tycker att det här är jobbigt. Vad tänker du göra åt det?”.

Det bästa är nog att ge ärlig återkoppling om hur du upplever gnällspiken. Skulle du t ex acceptera att dina barn betedde sig på det sättet? Att bara gnälla om precis allt. Förmodligen inte. Jag tror att du skulle ta ett samtal med dem. Gör det med dina gnälliga kollega också.

//Linda

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.